När jag såg väderleksrapporten för den här helgen gav jag upp ambitionen att springa tre pass den här veckan. Snöslask i dagarna fyra kändes inte särskilt inspirerande. Men sen imorse strålade solen (och det har hållit i sig hela dagen) så nu finns det hopp igen. Ett tempopass blev det innan jag skulle cykla iväg till mitt praktiska prov. Även om humöret absolut var stärkt av morgonsolen var benen inte helt övertygade om att det här med att springa var en bra idé. Tre kilometer i helt okej tempo kämpade jag ihop, men det kändes lite som att benen hade en vägg de inte kunde ta sig igenom. Det var egentligen inte konditionen som tog emot tror jag utan bara benen som inte hade någon ork idag.
aldrigförsent 