Långlöpning i 30 graders värme, utan att ta med vätska, låter väl som en toppenidé? Kanske inte riktigt, men jag fick ändå för mig att det var planen för dagen så direkt imorse drog jag på löparskorna och gav mig ut i skogen. Jag har äntligen hittat ett skogsområde med stigar som går att springa på och tänkte att jag skulle utforska lite. Det är egentligen en vandringsled men jag tänkte att det borde gå bra att springa på leden också.
Det var inte någon särskilt bred vandringsled, ganska ofta var det snarare en helt okej fin stig, och den går mycket längs med eller i närheten av vattendrag så det var bitvis lite kladdigt. Ska jag uppskatta var också nära halva sträckan på träspång med mer eller mindre växtlighet som trängdes runt så det var lite spännande att springa. På träspång sviktar det ju ibland lite mer än en räknat med och det är en begränsad bredd det går att sätta fötterna på så balansen fick jobba lite extra.
Jag missade träspången i en sväng, trampade på kanten och dök på näsan efter kanske 8 km. Först blev jag lite stressad över mina sladdriga fötter, framförallt den vänstra som var den jag trampat omkull med, men jag fick bara ett skrapat knä och ett litet skrap i handen. Vänsterfoten var lite stel och öm ett tag efter vurpan men det gick över och den har känts bra resten av dagen. Sen när jag hade vänt och sprang hemåt var jag nog lite tröttare än jag insåg för då blev det en hel del snubblande men jag lyckades hålla mig på fötter de flesta gångerna. Två vurpor, 17,5 km löpt och ett skrapat knä blev facit efter morgonens äventyr. Nästa gång får jag kanske ta med mig vatten, åtminstone om det är lika varmt.
aldrigförsent 