Jag tror att jag måste börja gå upp i tid på morgonen så att jag hinner träna innan jobbet. Senaste veckorna har jag varit helt slut, noll energi oavsett vad jag hittar på. Oavsett om det är för att jag jobbar för mycket, tränar för mycket eller för lite, sover för lite eller äter fel, men trött har jag varit. Och är fortfarande. Men igår och idag har jag, för första gången på hela sommaren, gått upp och tränat innan jobbet. Jag ska inte låtsas som att det är en mirakelkur, men jag vill påstå att jag har varit lite mindre trött.
Någonstans vet jag att jag måste hålla igång träningen oavsett hur mycket eller lite annat jag har för mig men senaste veckorna har det känts som att det varit extra intensivt på jobbet och träningen har kompromissats bort. Aldrig en bra idé, utan träningen är jag otroligt mycket sämre på att hantera stress och belastning och allt vad livet kan slänga på en.
Vi får väl se hur länge jag orkar gå upp extra tidigt för att träna, eller kanske snarare hur länge jag kommer ihåg att gå och lägga mig i tid på kvällarna för att orka gå upp och gå till gymmet. Imorse var jag helt själv. Eller, hon som städar gymmet var där första halvan av mitt pass, men sen var jag helt själv. Fokus var benböj och även om jag inte lyft tungt på flera veckor drog jag till med en ganska snygg, tror jag iallafall, trea på 70 kg. Det är samma som mitt personbästa om jag minns rätt, men förra gången var det mycket knän som vacklade inåt och lite oklart hur djupt jag faktiskt kom. Lite stolt att jag lyckades knäböja inte bara en utan tre gånger med 70 kg på stången, sådär ändå en fredagsmorgon innan frukost.
Dagens pass
6×5 knäböj (+3 repetitioner på 70 kg i mitten)
3×10 frontböj
3×10 höftlyft
3×10 sidosteg med gummiband
3×10 hängande crunches/brutalbänk
aldrigförsent 