Sprintlopp?

I tisdags sprang jag 5 km på Vårruset. Jag tror att det är den kortaste distans jag sprungit på ett lopp, åtminstone senaste 10 åren eller så. När jag var liten vet jag att jag sprang Maja Gräddnosloppet i Uppsala med min mamma några gånger, medan det fortfarande fanns, och jag kan tänka mig att vi sprang max 5 km då. Det var lite ovant med så kort lopp och därför svårt att veta hur hårt jag vågade gå ut. På 1 mil, och ännu mer på ek halvmara, känns det viktigt att börja avslappnat och ostressat för att ha kvar ork hela vägen och sen kunna öka tempot och ansträngningen allteftersom. På 5 km är det mindre tid och färre kilometer att spela med.

Jag började iallafall lugnt och kontrollerat och lyckades trappa upp tempot något för varje kilometer och med tanke på hur mycket (eller snarare lite) jag sprungit senaste veckorna får jag vara nöjd med min insats. Foten som strulade innan halvmaran har inte egentligen gjort ont men den har heller inte känts hundra så jag har tagit det lite lugnt.

Nu har jag slut på inplanerade lopp för den här sommaren/säsongen, så det känns lite tomt och jag skulle gärna hitta något lopp till slutet av sommaren/början av hösten att träna mot. Både för huvudets skull och för kroppens skull vill jag hålla i löpningen i sommar.

Lärde mig den hårda vägen att solkräm är en bra idé när en springer, även på läpparna så nu är det ordning och reda igen.